Årskrönika anno 2018
Ytterligare ett år har passerat i nationens historia och än en gång slog ekens ollon och löv ut, blommade, förgulnade och föll. Året 2018 blev ett betydelsefullt år då det återigen hade blivit vart fjärde. Vart fjärde för Karneval, världsmästerskapen i fotboll och för petitesser såsom riksdagsval. Här nedan följer summeringen av nationens år med terminsstarternas glada novischer, vårens festligheter, sommarens värmebölja och det största Höstblotet på denna sidan av millenieskiftet.
I. Finland
Under året hanns det med inte mindre än tre besök till grannlandet i öst. Efter många år av tystnad återfann herulerna sina vänner från Karelska nationen. Vid gåvoöverräckningen viskades det som ett skvalande hav och vissa av gästerna såg ut som om de sett ett spöke när heruldrottningen (reds. anm. här menar textförfattaren alltså sig själv) klev fram. Vare sig svenska eller engelska kunde karelerna tala men efter att fått höra på en redig rövarhistoria fick quratorn dyrt och heligt lova att skicka det nationsband som en qurator på 1960-talet lovat till en högst herul-kär, svensktalande, hedersledamot. När middagen tagit slut, blev det ett hejdundrande fylleslag. Men nog om detta!
Två veckor senare begav sig en ytterst tapper skara heruler än en gång mot det mytomspunna Helsingfors för att besöka sina kära vänner från Åbo nation. I sedvanlig ordning togs tåget mot Hufvudstaden för att därefter bytas mot färja. När det blev dags för bytet utbröt starka känslor av oro och nervositet, då herulerna inte ville upprepa föregående års missöde. Väl på färjan blev det ett kärt återseende där den småländska delegationen redan svidat om till aftonklädsel. Herulerna, åboenserna och smålänningarna festade vid varandras sidor nätterna långa. Det blev en fantastisk och minnesvärd resa trots att notarien inbillade sig att han var odödlig och att quratorn tappade talförmågan och endast kunde utbrista “aaah“ på grund av restaurangen Den gyldene måsens oförmåga att servera ostburgare.
Sen i november det till SF-klubben i Åbo for, och vad som hände där vet nog egentligen ingen…
II. Sångboken
Glädje, gemenskap, dårskap och… sång? Över ett år har passerat sen arbetet med den nya sångboken drog igång, men icke fick detta sångalster se dagens ljus. Likt Sagrada Familia tycktes detta mästerverk aldrig bliva färdigt och ytterligare ett Höstblot fick passera med balgäster skrålandes från 2007 års upplaga. Men! Med ett rejält nappatag lyckades sångbokskommittén, med hjälp av seniors piska, skrapa ihop ett sista utkast och den nya sångboken började se ljuset i tunnelns slut. Blir den klar i år? Det får 2019 års krönika förtälja.
Förseningen av sångboken blev så försenad att sångbokens försening tillslut fick en egen sång:
Vi har ej nån sångbok
Text: Lars Lukas Olsson, ledamot av sångbokskommittén
Melodi: Jag är en fattig bonddräng
Har vi fått nån sångbok?
Nä, jag tror inte det.
Vi har väntat länge,
och den börjar bli sen.
Vad ska vi nu sjunga, när vi nytryck ej har?
Lita på vårt minne? Nej, det har vi ej kvar.
III. Siste april
Det var soligt på siste april. Det åts frukost. Det gicks till parken. Det var ärtsoppa (med valfläsk) och punsch hos partiungdomsförbund. Det var ostron på Grand. Det var rensläpp på innergården. Det var förmodligen annat också.
IV. Fanspikning och doktorspromotion
Maj månad inleddes starkt med en mycket högtidlig invigning av de nya nationsfanorna. Det bjöds på utställning av gamla fanor, föreläsning om fanor och en middag utan fanor. Proinspektorn och quratorn fick äran att slå i de första spikarna på nationens nya fana. Något uppmärksammat under evenemanget var en mycket upprörd rektor magnificus som hytte med näven mot en vilsen inspektor när han nästan välte alla fanor i golvet om det inte vore för rektorns blixtsnabba reflexer. Det historien inte förtäljer var att rektorn nästan gjort samma misstag minuter innan men sluppit undan ouppmärksammad.
Vid doktorspromotionen tågade quratorerna duktigt in efter fröken övermarskalks direktiv. Väl på plats i Guds hus fanns inga stolar att finna för de stackars utarbetade nationsrävarna. Det blev en sådär tre timmar i jägarställning för dem, men vad gjorde de när de lägligt satt bakom en av domkyrkans breda pelare.
V. Karnevalen
Vännationerna Smålands och Snerikes reste ner från Uppsala och tältade på Blekingskas innergård under karnevalshelgen. Utöver detta kunde vi inte hitta någon som hade intresse nog att dokumentera karnevalen…
VI. Försommarblotet
En gång är tradition, två gånger är en mångårig tradition, och tre gånger är något som alltid gjorts.
Som herulerna alltid gjort så samlades de för att återigen fira Försommarblot. Ty herulernas längtan till fest kan icke tämjas och ett blot om året är därav alldeles för få blot om året. En stor och munter skara samlades i nationens gillestuga för att fira över generationsgränserna. Av taktiska skäl lades Försommarblotet detta år under karnevalshelgen i hopp om att fler av de äldre herulerna skulle lockas till att närvara. Dessvärre var en stor skara från det gamla gardet redan bortbjudna till bröllop, vilket i sin tur ger ett annat svar på sångens eviga fråga; “var äro de som kunde allt?”. Rimliga prioriteringar hör ändå ungdomen till.
Under kvällen delades det i sedvanlig ordning ut förtjänstmedaljer till nationens aktiva i valörerna brons, silver och guld vilket även speglade färgskalan på de drycker som rikligt flödade under kvällen i form av ölet, snapsen och punschen. Två nya quratelare välkomnades att ta över det heliga ansvaret att hålla nationen vid liv och en PQS emeritus lyckades hålla sig vid liv till varmrätten, vilket är mer än vad man kan säga om föregående år. Kvällen avslutades på bästa möjliga alternativa sätt, värdigt en sann herul, med eftersläpp i 9 C övres allrum.
VII. Uppsala
Återigen tuttelurade ett festligheternas kall som fick herulerna att färdas norrut till vårbal i Uppsala. Torsdagens tågresa blev dessvärre inställd, ty ett missförstånd hade uppstått mellan heruler och SJ:s regelverk. Uppsalabesökarnas torsdagsdelegation delades i stället upp i tvenne bilar där den ena bjöd på påstått ypperligt musikutbud, en hel del sömn och anländande i lagom tid till Uppsala och där den andra bjöd på champagnefrukost och nakenbad.
I sedvanlig ordning delade herulerna upp sig och besökte de två vännationerna Smålands respektive Snerikes baler. Här följer ett urval av händelserna i Uppsala:
• En viss notarie skänkte Smålands nation en väl behövd uppblåsbar pool under den obarmhärtiga majsolen.
• Temporär Blekingska-ambassad inrättades i form av en Volkswagen Caravelle, årgång 2002.
• Övernattning i Kreml High inträffade natten mellan fredagen och lördagen i brist på bekvämare sovstad.
• Barstoppningsoskuld förlorades på V-Dala nation.
• Ytterligare ett oklart ordensmöte tog vid i Snerikes punschpaviljong.
• Övernattning i trapphus inträffade natten mellan lördagen och söndagen i brist på bekvämare sovstad.
• Båt att stjäla eftersöktes men hittades ej och ett sedan länge välförtjänt nationsband fick äntligen bäras.
• Ingen av delegaterna som skulle närvara på Snerikes bal sov hos sina värdar, trots bristen på bekvämare sovstad.
VIII. Arkivdagen
Efter många om och men var det så dags för arkivdagen. En mångårig tradition där en notarie emeritus bjuder in till avdammning av arkivet. En solig sommarmorgon i juni samlades en värdigt klädd skara heruler i nationens allra heligaste innandöme. Klädkoden? Som sig bör: tweed. På schemat var att plöja igenom allt bråte, skrafs, bös samt övrigt lommemög som ansamlats (reds. anm. främst på golvet) genom tidens stilla gång.
Till de ljuva tonerna av Hornboskapens kanske sämsta skiva ”Another kind of bröl” plöjdes, arkiverades, fejades och oarkiverades nationsarkivet och dess innehåll in till perfektion. Men innan en arkivaries dagsverke med rätta kan kallas för ”gott” erfordras även destruering av den gamla bokföringen. Detta gjordes på sedvanligt vis medelst en trerätterssittning på innergården samt eld. Kvällen kröntes med några väl valda ord, utdelande av medaljer till de närvarande och det traditionsenliga överlämnandet av det betungande men ärofyllda ansvaret att anordna nästa arkivdag till en ny notarie emeritus.
IX. Livet på nationen
Ehuru resor, blot och karnevaler är både viktigt och trevligt så är det mycket som sker under ekens grenar som är en lika stor del av livet på Blekingska. Vem kan inte glömma 2018:s värmerekords- sommar när det åter var dags för världsmästerskapen i fotboll? Aldrig har heruler visat sådant intresse för sparkandet av bollar och visslandet av pipor. Vid fler än ett tillfälle samlades blå- och gulklädda heruler kring en televisionsapparat på innergården, likt vore den en eldstad, för att bevittna Granens legendariska straffar. Och vem minns inte när trivselutskottet drog med nationens medlemmar till Söderåsens nationalpark så att heruler fick känna på lite friluftsliv? Eller vem kan glömma när trapphuset i ingång 13 B C anordnade TDT - Tour de Trapphus - med sittning och eftersläpp i självaste trapphuset? Livet som herul är sannerligen mångsidigt och fullt av äventyr.
X. Novischperioden
Vem visste att sammanförandet av åtta, för varandra i stort okända, blekingskamedlemmar skulle leda till den mest framgångsrika novischperioden i mannaminne (reds. anm. om mannaminnet enbart sträcker sig lika långt som en nationskarriär, alltså 3 - 7 år). Novischperioden involverade öldrickande på nationen, överdrivet många kramar, misstänksamt blekingska-kompatibla- novischer, en konstant bakfylla och insikten om att ingen bland novischerna eller faddrarna egentligen ville gå på en annan nations klubb när de stod i kylan på Tornavägen, överförfriskade med cyklarna i högsta hugg, redo att ta sig tillbaka till Måsvägen. En kakafoni av engelska dialekter förenades för att spela spel i nationens mest livlösa korridor (reds. anm. 9A nedre). En fulsittning företogs på en vind där samtliga kämpade mot den sedvanligt infunna känslan av klaustrofobi. Medaljer, som redan höll på att falla samman, delades ut till de nya studenterna och vips hade Blekingska förlänats med en stor grupp hängivna, entusiastiska, medlemmar som tagit sig an nationslivet med hull och hår.
Vad som började med en grupp främlingar (reds. anm. det skall poängteras att deras främlingskap är smått förstärkt för dramatisk effekt) som sippade på bag-in-box-vin och svarade på olämpligt personliga frågor från en korthög på ett soffbord på Vildanden – slutade med nära vänskaper och kanske viktigast: novischer som funnit sitt hem på Måsvägen och i den varma gemenskapen som bara Blekingska kan erbjuda.
XI. Höstblotet
Det är för mig en ära, att presentera få, den bal som festmästarna tre och övermarskalken, den trogne, styrde upp å november den 17:e detta året av herren tvåtusen och arton. Och jobbet inför, det hade de gjort med bravur. Slitit dag och natt med att printa, vika, sortera, posta, förhandla, festa, bestämma och spatsera ångestfyllt fram och tillbaka utanför nationen.
Men nu till kvällen.
FEEEEM, FE-EM MILLAR! OH, AH!
Då var det november igen, bal igen.
JAG SKULLE VILJA HA-A-A-A-A-A FEM MILLAR TILL!
336 anmälda samlade sig i stora salen för den största balen för millenniet. För fest, mat, sång och att lära sig ett helt nytt ord.
FEEEEM, FE-EM MILLAR! OH, AH!
Upp i talarstolen gick Karlshamnsflickan från THE STATES. Efter henne gick Karlshamnspojken från STATERNA. Anade vi mönstret?
JAG SKULLE VILJA HA-A-A-A-A-A FEM MILLAR TILL!
I: M-I-L-L-A-R
F: MILLAR
COME ON INGVAR, ONE MORE TIME!
För övrigt:
• Enträget VIP-besök lämnade millarna kvar.
• Såg någon Q på eftersläpp?
• I Got Sexa.
• Bästa ..alen, ……alen.
• Novischtalet!
• Blekingska MITTE I STAN.
• Marskalker i etern.
XII. Årskrönikan
Då quratelet denna termin saknade en notarie föll det inte på någon att slicka på fjäderpennan för att nedteckna Blekingska nationens årskrönika. En grupp hängivna nationsmedlemmar gick därför ihop och bildade KÅK, Kommittén för Årskrönikan, så att 2018 icke skulle falla i glömska. Deras hängivna arbete resulterade i just denna krönika som du nu håller i handen och som du nyss läste ordet ”handen” i.
För att fira sammanställningen av Blekingska nationens krönika anno 2018, slog man till på stort med bal i Blekingska nationens lounge i slutet av året. Medaljer delades ut, sånger sjöngs och anekdoter, rövarhistorier, alternativa fakta samt skrönor från nationens år 2018 förtäljdes. Balen blev den kanske mest uppskattade festen i nationens historia och alla ansåg den vara mycket, mycket lyckad.
Sammanställt av Kommittén för Årskrönikan, KÅK
Med illustrationer av Lukas Olsson
