Årskrönika anno 2010
Då var vi här igen, på bal, på Höstblotet. Vad är väl så trevligt som ett blot, inte på slottet, men i vart fall i borgen. Under året som gått sedan vi senast satt här under de tunga ljuskronorna har det skett både stora och små förändringar, lidits stora och små nederlag, men mer och fler än något annat så har nationen vunnit stora och små segrar.
Våren inleddes som den bör med en proper och gemytlig konferens i Skanör, till vilken alla tjänstemän var bjudna. Under denna allt så propra tillställning framfördes flertalet oförglömliga mästerverk inom scenkonsten. De äldre inom nationen framförde den ack så hyllade ”Döden, Döden – en Arvsaga.”
Nätt och jämt hemkomna från denna oförglömliga helg så upptäckte kuratelet att expen var helt och spårlöst försvunnet. Inte en pärm, en bokhylla eller ett skrivbord fanns kvar. Nej detta hade några skojfriska tjänstemän gömt undan, för att underlätta städningen av golvet. Rent och fint blev det.
Så snart möblemanget var återställt begav sig en tapper skara kuratelare och seniorer mot landet i öster, för att besöka vår kära vännation, Åbo nation i Helsingfors. Aboenserna bjöd, som alltid, på en storslagen fest. Under sin tid i öster uppdagades det för kuratelet och seniorerna att något inte stod rätt till på hemmaplan. Det visade sig att subversiva element inom nationen hade gjort revolution och utropat Folkrepubliken Blekinge (inga fransmän), förklarat kuratelet i exil och tagit upp väpnad kamp mot seniorskollegismen. De, i exil försatta, kuratelarna och seniorerna återvände snarast för att med mod och blodtörst storma nationen och nedkämpa nationsförrädarna. Segern var hårt vunnen, men ack ljuv och den enda anledningen att vi idag kan sitta här.
Det regnade på siste april.
I Uppsala regnade det däremot inte, när kuratel, seniorer och tjänstemän besökte den traditionsenliga vårbalen på Södermanlands-Nerikes nation och Smålands nation. Uppsaliensarna bjöd, som alltid, på en storslagen fest. En samdelegation från Blekingska nationen och Åbo nation beslutade att vi behövde en gemensam sommarstuga. Därav stormades och intogs en lite större kolonistuga i Uppsala, känd som slottet. Inga krukväxter skadades under vistelsen i Uppsala.
Samtidigt i Lund förbereddes ett litet arrangemang. Ingen visste varken rätt eller fel, så det blev en karnevel. Lundensarna bjöd, som alltid, på en storslagen fest. Borta på väster var det kriminellt roligt under Illegalkarnevalens tre kvällar. De ohemult många gäster som kom från när och fjärran hade en fängslande upplevelse.
Under sommaren avskaffades, officiellt, det över tre hundra år gamla nations- och kårobligatoriet. Detta ställde Blekingska nationen och hela Lunds studentliv inför helt nya förutsättningar. I kuratelet och seniorskollegiet hade det sedan länge arbetats med att förbereda nationen för denna nya verklighet. Arbetet har följts av en rad konkreta åtgärder, där den mest framträdande är en reformering av kuratelets utforming och arbetsbeskrivning.
När höstterminen tog sin början samlades återigen de förtroendevalda på nationen för en lugn och sansad konferens i Skanör. De, i koftor klädda, tjänstemännen samtalade stillsamt över en kopp te innan de begav sig mot skummadrassens varma famn. På det hela var en väldigt vilsam tillställning.
Den här hösten skedde någonting nytt i det lundensiska klubblandskapet. Blekingska nationen presenterade en helt ny klubb, och två nypremiärer. En presentation som genast gav stort genomslag och ett ohemult besökarantal.
Ett händelserikt år i nationens historia har passerat. Det är idag ett år sedan vi installerade vår proinspektor Anna Svensson Melin. Anna har under detta år visat sig vara en oerhörd tillgång för nationen, med både engagemang och kunskap. Vi tackar Anna för detta år och hoppas att det blir många fler.
Och så var det det här med obligatoriefallet. De senaste medlemssiffrorna visar att nationen har behållit 96% av sina medlemmar sedan fallet. Det är också glädjande att nationen har lyckats behålla 96% av sina balgäster. Vi tackar er som kommit hit ikväll. Blekingarna bjuder, som alltid, på en storslagen fest.
Sabina Modée Brink, Arkivarie
Fredrik Welander, Övermarskalk
Johan Nordgren, Senior
