ÅRSKRÖNIKA 2017

Årskrönika anno 2017

Så blev det mot förmodan ett nytt år, och med det en ny termin. Och hur gick det? Ja, det VT17. 

I - Livet på nationen

Det som binder oss samman är ändå nationen och livet på den blekingska kolonin på väster. 320 år är nu fyllda, och livet har sin (någorlunda) stilla gång. Klart är att vi kan roa varandra, vare sig det är genom sångerna vi sjunger, arbetet i köket eller enkelheten i att få bo och verka i en organisation större än en själv. 

Under året som har gått har vi vidare stärkt vår ställning som Lunds livemusiknation med spelningar av bl.a. Broder John, Solen och Makthaverskan. Vi har även fortsatt leverera förstklassiga sittningar, bruncher och pubmat till Lunds utarmade studenter. I sann, underfundig och impulsiv studentanda har det även smugits in Pride-bakning, valvakor i gillestugan samt en och annan nattlig biljardtävling. Så när vi nu står här, är det som en pigg 320-åring, som varje dag har mer att ge.

II - Stora KK/Lilla PQ

Nu är det snart vart fjärde år, men dessförinnan var det var tredje år. Därav bjöd självaste Kuratorskollegiet in till bal med Stora KK, en fest för sittande och före-detta-sittande (nu liggande?) kuratel. Nytt för i år var att sidobalen med mindrevärdeskomplex, Lilla PQ, äntligen fick sitta vid vuxenbordet som Stora PQ. Vad som följde fångas nog bäst i orden från vår kampsång: ”glädje, gemenskap, dårskap och sång”. Rapporten från det gamla gardet fick vänta sig, men till slut erkände nog till och med de äldsta av de dryga att ”Jo, så illa var det inte.”. Oklart är huruvida Stiftelsen Heruleros Ordförande fick svar på sin angelägna fråga.

III - Tandem

Rosor är röda
I dimman är det dålig sikt
För att citera min företrädare
”Nationens sedvana trogen gick det uselt på Tandem, åtminstone resultatmässigt.”

Temat för vårens cykelsemester var nautiskt, eller Håkan Hellströmskt, beroende på vilka referensramar man har. Evenemanget fortlöpte i sedvanligt ryckig ordning när bergshackor bestegs och sträckor i sista minuten ställdes in. Det här förtog såklart inte glädjen hos Herulerna, förutom hos Proquratorn som skällde ut Quratorn för att hon både cyklat för lite, och rökt för mycket.

IV - Finland

I syfte att vidare stärka internationella relationer med nationer i österled tog vi i år två turer till Finland. Den första turen, till fantastiska Åbo Nation i Helsingfors, började med en angenäm tågresa upp till Hufvudstaden.

Ut ur T-centralen, in på självaste Kungens gator, tassade ålafiskarna och pilemausarna, hand i hand som på en på dagisutflykt. Förundrade över de höga husen, de hippa människorna och blandningen av sött och salt, fann vi oss snart vilsna i jakten på färjan över Östersjön som skulle delas med den Småländska delegationen. Komplikationer uppstod, och Herulerna fick istället se färjan lämna hamnen, ståendes på torra land. 

Asaballe också. Biljetterna ombokades, närmsta bar besöktes i hast, en sång komponerades och snart satt Herulerna på en helt annan färja till en helt annan stad, Åbo, varifrån vi tågade vi ner till slutdestinationen. Det fina i kråksången är att trots omvägen och förseningen anlände vi en bra stund innan smålänningarna.

Terminen efter hade delegationen lärt sig, och när det var dags att besöka SF-klubben i Åbo tog vi helt enkelt flyget.

V - Pehr H. Enckell

I höst nåddes nationen av ett tungt besked. Nationens Inspektor emeritus, Pehr H. Enckell, har lämnat oss. Representanter från nationen, inklusive fanbärare, närvarade vid begravningen. Vi värnar om våra egna, och glömmer aldrig. Jag vill härmed ge nationens innerliga tack till PH för allt han gjort för oss.

VI - Uppsala

Inget nationsår i Lund är fullbordat utan en helg i Uppsala. Femton tappra Heruler tog sig upp för att möta likasinnade studenter från den svenska högre utbildningens plan B, Uppsala universitet. Sedvanligt delade vi upp oss i mer eller mindre jämna klungor och besökte därmed samtidigt vårbalerna arrangerade av våra två vännationer, Södermanland-Nerikes nation och Smålands nation. 

Den enda kompletta uppsamlingen som kom till stånd efter uppdelningen, skedde först i och med tågresan hem. En grupp slagna Heruler satt i sätena med en känsla som att de stod inför döden. En gammal trubadur sjöng en gång ”du kan ingenting ta med dig dit du går”, lite killgissat tänker jag mig att det inkluderar även värdigheten. Men kul var det minsann!

VII - Roligheter i urval

• En tapper skara vallfärdade till närmsta församling för att rösta i kyrkovalet. Himlen öppnade sig och åskan slog, typisk härskarteknik.
• Ett intresse för ornitologi kombinerades med den urgamla vikingainstinkten att roffa åt sig.
• Ännu ett oklart ordensmöte tog vid i närheten av Snärkes punschpaviljong.
• Mer än en BH och ett par byxor kan ha eldats upp av bara farten.
• Flera kvicka besökare lyckades under vårbalen i Uppsala besöka minst 2 st baler, tyvärr förlänades ingen medalj för denna bedrift.

VIII - Sångboken

Sång och studenter går ihop likt sång och snaps. Under året har det inlevelsefullt sjungits både falskt och tonsäkert, och snapsats därefter. Nya sånger har komponerats, gamla har fallit i glömska. Ibland har detta skett exemplariskt på sångboksgenomsjungningar, ibland på efterfester. Hursom kan det konstateras att sångtraditionen är en levande sådan. Därför har några tappra själar bildat kommitté och satt sig ner för att påbörja arbetet med att nedteckna ännu en upplaga av Blekingska nationens sångbok. Och då sången är en gåva passerad från mun till mun, citerar jag Pehr H. Enckell i prologen till nuvarande sångbok, där han citerar pjäsförfattaren Johan Jolin, ”Dåne liksom åskan, bröder”.

IX - Nygbygget

En krönika är en tillbakablick, men av ren ungdomlig jävlighet tänker jag bryta formen. Som alla borde vara medvetna om har Blekingska nationen länge planerat att sluta vara ”bäst i väst” och uppdatera både lokal och adress för att i stället bli… ja… ”din röst i öst?”.

Under hösten har arbetet med nybygget intensifierats. Svunnen är den tid när ett gäng kringresande utan repressalier kunde banka den största landsherren över pannan med en ännu större träpåk, och på så vis anskaffa sig ett nytt hus. I det nya Sverige krävs bygglov och oförklarligt breda branddörrar. Huset Herulero, huset där dina barn skulle bo, har varit vårt i 50 år - det nya kommer stå för våra barnbarn. För att kunna göra allt vi vill göra, och ge både rum och möjlighet för framtidens generationer av blekingar att göra det vi inte har fantasi att göra, krävs en verksamhetslokal som heter duga.

Helt fri från yttre press och av helt egen vilja tipsar jag dig, vän till Blekingska nationen i Lund, om möjligheten att bli det nya husets gynnare. Mer information hittar du på blekingskabygger.com.

För det som binder oss samman är ändå nationen.

Aron Ekelin, Blekingska nationens Notarie 2017.
Med illustrationer av Lukas Olsson